Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SAÎDUHSTUENES ÖDE. FREDSSLUTET. 131
— Vi måste hålla oss undan.
— Säkert äro många af de våra nu fångna, säde Mæstel ;
och utan tvifvel hafva vi flickan att tacka för det.
— Tror du, att–––––?
— Tyst! Lyssna!
— Hvarje steg, som jag nu hör och allt som rör sig hastigt
framåt, tror jag nu vara svenskar, hvilka närma sig oss för
att–––––
— Förbannadt, att det ej var kungen, som blef skjuten.
— Ja, det kan du väl säga.
— Men kulor bita ju ej på honom.
Nej, endast en dolk, förd af kvinnohand.
— Fördömdt!
— Förtrollningen kan–––––
— Tyst!
— Hvad var det?
— Jag tyckte mig höra steg helt nära.
— Du är skuggrädd!
— Visst inte rädd ; men–––––
~ Ahja, komma blott de svenska hundarne, så skola vi
veta att knäppa dem och inte spara på deras blod.
— Ja, knäppas skola de!
— Tyst!
Han skyggade med ena handen för ögonen och blickade
utåt. tydligt kunde höras brådskande steg, som närmade sig
platsen, där de två männen stodo.
— Hvad ser du?
— En skara!
— Kommer den hitåt?
- Ja!
— Svenskar?
— Helt visst!
— För fan!
Nej, jag såg miste, det är de våra, som nalkas.
— Ar du viss på, att du inte ser galet?
— Ja! — Se själf!
Den andre, som smugit sig till källardörren, kom nu fram
och tittade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
