Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 CAROLINENS MINNEN.
Konungen samlade sitt folk och tågade tillbaka till slottet,
där Mimmi fortfarande bevakades. Konungen tillsade, att hon
skulle belönas och gifvas fri.
Strax efter sedan konungen återvändt till slottet, ankom
dit ett ilbud från hertigen af Holstein, medförande ett bref.
Med feberaktig ifver bröt konungen brefvet, hvars innehåll
han med ovilja läste.
I detta bref tackade hertigen konung ( ’arl på det lifligaste
för den kraftiga hjälp, som konungen gifvit honom och till-
kännagaf, att han (hertigen) lofvat, att fientligheterna skulle
inställas, hvartill han nu på det bevekligaste bad om sin svå-
gers samtycke.
Konungen blef mycket misslynt ofver denna skrifvelse och
sade sig ändock skola tåga till Köpenhamn för att intaga
denna stad.
Detta blef dock ogjordt; ty redan samma dag ankom till
Rongsted ett nytt sändebud, hvilket medförde fredstraktaten.
Genom denna traktat erkände Danmark hertigens af Hol-
stein suveränitet samt gaf honom en större penningsumma i
skadestånd och förklarade högtidligt, att Danmark hvarken själft
skulle företaga något fientligt mot Sverige eller hjälpa någon
af dess fiender.
Genom detta fredsslut skulle således ändamålet med kriget
vara vunnet.
Konungen stod detta oaktadt fast vid sitt beslut att mar-
schera mot den danska hufvudstaden.
Piper föreställde då konungen, att det var genom konun-
gens förhållande till hertigen af Holstein, som fientligheterna
uppstått mellan Sverige och Danmark samt att Danmark anfallit
konungen icke för annat än därför, att konung Carl var löftes-
män i Altonafördraget. — Skulle nu striden fortsättas utan
hänsyn till Danmarks eftergifter, menade Piper, så skulle sven-
skarne af hela Europa och det med rätta anses som vilda angri-
pare och sköflare och det vore fara värdt, att landet skulle få
alla makter emot sig genom ett sådant handlingssätt.
Men konungen ville på inga villkor lämna Danmark i ro
och hans beslut att storma Köpenhamn tycktes vara absolut
oryggligt, hvarför han till yttermera visso gaf befallning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
