Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I OLOF OLOFSONS HEM. 165
— Du skall växa upp i dygd och ädla seder, min Axel,
samt lära dig hata lasten lika mycket, som du må älska san-
ningen.
— Du skall bli fars stolthet.
— Och blifva värd din mors kärlek.
— Samt gifva oss glädje såsom en gärd af sonlighet.
— Lille vännen, söte, rare pojken min, du är så lik din
far, jollrade Anna och lutade sig djupare ned öfver vaggan.
— Jag tror, att han är mera lik kära mor, jag, invände
Arvid.
— Nej då, utropade hon tvärsäkert.
— Jo, nog har han din näsa alltid, kära Anna, och din
fägring för öfrigt.
Den artigheten inbringade Arvid en kyss af hans hustrus
körsbärsläppar.
— Må han vara lik hvilken som helst af oss, sade hon,
det vissa är dock, att vi böra vara försynen tacksamma för
denna vår skänk af Herren Guds välsignade hand, som så
rikligt strött sina gåfvor kring oss.
— Ja, min Anna, svarade Arvid, hur mycken välsignelse
vi än fått af himlen, så är dock den här lille pysen den
bästa gåfvan.
— Ack ja!
— En sådan skänk af himlen knyter fastare än allt annat
samman ett äkta förbund
— Min Arvid!
Hon lutade sitt hufvud mot sin makes bröst och därefter
böjde hon sig åter ned öfver vaggan och sade till det nu halft
slumrande barnet:
— Sof, sof min lille Axel! Slumra stilla! Vyss, vyss, vyss!
— Ja, han sofver ju i all ära, inföll Arvid leende.
— Vakna inte, förr än din moders kyss väcker dig.
— Det gör han nog inte. Han har det bra den där gyn-
naren.
Med ett lyckligt leende såg Anna upp på sin man.
— Vid en kyss somnar han, sade Arvid.
— Det gör han.
— Och vid en kyss vaknar han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
