Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I OLOF OLOFSONS HEM.j 175
— Se där ha vi mannen också, utropade prästen glad och
skinande.
— Vi måste traktera vårt rara främmande, sade Olof åt
Arvid. Tag fram det där gamla ölet och du Anna kan göra
i ordning på gårdsplanen. Det är bäst att hållas utanför, ty
ungdomen från trakten häromkring kommer hit i afton och
dansar en stund, tilläde Olof vänd till kyrkoherden. Lille Axels
födelsedag skall firas ordentligt, kantänka.
— Det är rätt, det är rätt, stammade kyrkoherden.
— Tag fram allt, hvad huset förmår. Jag hoppas, att
herr kyrkoherden inte försmår att hålla till godo med, hvad
vi ha att bjuda på.
Vid dessa Olofs ord till Arvid stötte kyrkoherden klockaren
i sidan helt sakta och sade:
— Hvad var det, jag sade för en stund sedan!
— Herr kyrkoherden har alltid rätt, svarade klockaren
lika sakta.
— Skulle tro det, sade kyrkoherden själfförnöjd och slog
sig på magen. Därefter vände han sig till Olof, sägande:
— Ja, ni har rätt, fader Olof. Vi hålla till godo med, hvad
huset förmår och det vet ni nog af gammalt, att vi landtliga
präster äro de tacksammaste gäster, som kunna finnas till.
— Ja, se det är då en riktig glädje att bulla upp med,
hvad man kan hafva råd till att hafva, om gästerna blott hålla
till godo med det. Men sitta de och sticka i Guds-gåfvorna och
spotta de i bägaren, då är det då ackurat det olidligaste, som
finns, att bjuda folk något.
Nu tyckte klockaren, att han skulle säga något han också
och han hade funderat en stund och slutligen fått ihop ett
rimpar, hvilket han sade till Olof, men dock så tyst, att kyrko-
herden inte skulle höra det:
Vi landtliga präster
Vi äro sä tacksamma gäster!
Den värde klockaren räknade sig sålunda till prästerskapet.
Olof klappade klockaren på axeln och svarade, äfven han
med ett rimpar, hvilket mycket förargade klockaren, som ansåg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
