Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 CAROLINENS MINNEN.
— Jag fick del af Annas bref till Harald, strax sedan han
mottagit det, sade Kämpe. Det var i Rongsted.
— Hur tog Harald den smärtsamma underrättelsen, frå-
gade Anna.
Kämpe svarade:
— Harald blef mycket dyster och svårmodig i början.
Men sedan växlade sinnet om och han återfick sin spänstighet
och står nu i ledet stark som en rotfast ek. Men han utsätter
sig städse för de största faror; ty han önskar att få dö, i hopp
om att i en annan värld få träffa sin älskade, då han inte
kunde få lefva tillsammans med henne här på jorden.
— Stackars Harald, sade Olof.
— Emma blef visst virrig af sorg, då Harald drog ut i
kriget, sade Arvid.
— Ja, sade Anna, hon gick här och gnolade sin kärleks-
sång. Jag bad till Gud för henne. Men vår Herre hörde inte
mina böner och nu är hon borta — borta för alltid.
Hon snyftade bittert.
— Låt de döda hvila i frid, sade Arvid, och. gör det sorg-
liga minnet så kort som möjligt.
— Det är riktigt, sade Kämpe.
— Kom med mig in i stugan, Kämpe, sade Arvid i glad
och hurtig ton, så skall du få se ett ting, hvaråt du visst skall
le, om du kommer i dina gamla tag!
— Hvad kan det vara, frågade Kämpe.
— Joo du, svarade Arvid, en pys, som snart kan ta nappa-
tag med både ryssar, polacker och danskar, fastän han ännu
lefver af modersmjölken och fröjdas åt sin mors kyssar.
— En pojke, utropade den gamle krigaren gladt och rätade
ut sig.
— Joo, du, sade Arvid. Nu fick du allt stora ögon!
— En pojke! Godt! Han skall för sju svedda granater
bli en god soldat, en af kung Carls drabanter, larmade Kämpe.
—- Nej, nej, för Guds skull, önska inte det vid barnets
vagga, sade kyrkoherden och gjorde en afvärjande rörelse med
ena handen.
— Hvarför det, frågade Kämpe förundrad.
— Soldaterna äro oftamycket gudlösa, predikadeprästmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
