Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 CAROLINENS MINNEN.
Arvid gick först och därefter stultade Kämpe in i stugan,
dit Anna, Olof, kyrkoherden och klockaren äfven följde.
Ungdomen hade alldeles glömt bort dansen, men nu spe-
lade speleman upp och kedjan till långpolskan kopplades hop
och hela ungdomsskaran med speleman i spetsen dansade ned
till den löfprydda logen sjungande:
»Gossen min bor i Alunda by,
Alo, Alunda, Alundalej !
Ögon har han som himlens klara sky,
Alunda, lunda, Alo!
Går med sin lie, lätt som en vind,
Alo, Alunda, Alundalej!
Litet bränd af sol’n, men frisk och röd om kind,
Alunda, lunda, Alo!
Går han i dansen sedig och blyg,
Alo, Alunda, Alundalej!
Ser han på en flicka, sker det blott i smyg,
Alunda, lunda, Alo!»
Sedan fortsattes dansen i logen med lust och lif och under-
stundom svalkade de dansande sig med det goda enbärsöl,
som Anna bryggt och hvaraf en tunna stod invid logen och
inte sällan hördes därifrån under rasterna stånkorna törna hop
och friska röster ropa:
— Kungens skål! Gud signe och bevare vår nådige konung
Carl XII!
Slut på Björns första berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
