Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 CAROLINENS MINNEN.
Weisse tog nu konungens sjuka fot och flyttade densamma
ut på en stol, som han ställt bredvid sängen. Konungen vak-
nade genom denna rörelse och uttryckte sitt missnöje med, att
han blifvit störd; men Weisse förklarade, att hans höga patient
icke behöfde tänka på annat än att sofva tryggt samt sade,
att han nu skall se om såret, så att hans majestät ej skulle
bli oroad mera under hela natten.
Konungen gaf sig därmed till freds och fältskären rörde
honom icke mera, förrän han åter var väl insomnad, men då
verkställde han genast operationen och tån blef i största hast
och med mycken skicklighet afskuren.
Konungen vaknade af svedan och frågade med otålighet,
hvarför Weisse använde en så oläglig tid att förbinda honom.
— Fältskären blidkade honom för andra gången, i det att han
svarade, att han olyckligtvis råkat vidröra såret med sin nål i
samma ögonblick, som hans majestät vaknat och att det var
den på tån lagda balsamen, som förorsakade svedan.
Konungen lät sig nöja med denna förklaring, somnade åter
och sof sedan tungt återstoden af natten. Men då han omsider
på morgonen vaknade, kände han en svår värk i sin fot.
Han befallde, att man genast skulle ömsa förbindning och
af ett slags nyfikenhet, som Weisse icke hade väntat, befallde
konungen sin kammartjänare att taga fram ett förstoringsglas,
på det att han bättre än förut skulle kunna se såret, som för-
orsakat honom så många plågor.
Man kan väl tänka sig, att kammartjänaren och i ännu
högre grad fältskärn vid denna befallning borde känna en häftig’
hjärtklappning liksom äfven konungens egen häpenhet, då han
vid första ögonkastet märkte, att tån var borta, lätt kan begripas..
— Hvem har gjort detta, frågade konungen med en ton,
som förrådde ångest och vrede och som borde kunnat komma
den modigaste att darra.
— Jag, nådigaste herre, svarade fältskären, förlitande sig
på sin goda sak. Och i detsamma drog han den afskurna tån
fram ur en af sina fickor sägande: Här är den.
— Djärfve karl, utropade konungen lågande af vrede..
Hur har du vågat göra detta mig ovetande och i strid mot min
befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
