Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 CAROLINENS MINNEN.
till stormning. — Kanske ett eller annat anlopp kan kastas
tillbaka af de inneslutna; men snart måste de dock gifva sig
af brist på lifsmedel — ocli då skola de ryska knutpiskorna
obarmhärtigt komma att dansa på och söndersarga ryggarna
på Ers majestäts trogna undersåtar.
— Vid Gud! Detta får ej ske, utropade konungen och
sprang upp från stolen. — Du är en käck karl, Gyllensvärd,
och du hittar nu vägen väl till Narva.
— Ja!
— Kasta dig åter upp i sadeln och rid tillbaka till Narva samt
tillsäg kommendanten Horn därstädes, det han må förhålla sig
tappert, som det egnar och anstår en svensk krigare. Säg Horn
dessutom, att jag själf inom kort skall komma honom till und-
sättning med en stark armé, så stark, att den med Guds den
allrahögstes hjälp skall vara i stånd att drifva bort det ryska
patrasket samt tvinga tsaren, den kanaljen, att vika undan.
Rid! Gud beskydde dig!
Sivard gjorde honnör och lämnade tältet. Utanför det-
samma väntade Otto Gyllensvärd samt major Standar och väp-
naren Hadar, hvilka båda af Otto blifvit underrättade om, att
Sivard återkommit och nu befann sig inne hos kungen.
— Välkommen tillbaka med lifvet, fosterson, utropade
major Standar och sträckte sina båda händer mot Sivard, så
snart han kommit ut ur det kungliga tältet.
— God dag och farväl på samma gång, svarade Sivard.
— Hvad nu, du skall åter rida?
— Ja!
— Väl ej åter till Narva?.
— Jo, fosterfar! Hälsa Elsa hemma på Dalilby, om jag
ej kommer åter och säg henne, att jag dog henne trofast.
— Barmhärtige Gud. Hans majestät kan inte begära, att
du åter skall rida denna farliga väg.
— Jag har konungens befallning och jag rider! Farväl!
Det blir nog en dödsridt. Men kungens bud skall jag uppfylla
till det sista, det har du själf lärt mig, fosterfader! Farväl!
Kanske träffas vi i Narva — kanske ej förrän där uppe bland
stjärnorna! —Farväl! Narva kan falla hvilketögonblick somhälst!
Väl om det förunnades mig att komma dit med kungens budskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
