- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
220

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 CAROLINENS MINNEN.
en hälsande åtbörd åt de sina och flera af hans kamrater, som
syntes i lägret.
Det bief en farlig ridt för den nnge svensken, farligare
än någon af hans föregående ridter samma sträcka.
Ej långt från de svenska förposterna började det att vimla
af spridda ryska truppafdelningar, hvarför Gyllensvärd fann
det vara nödvändigt att gömma sig i den mörkaste delen af
en skog, som han skulle passera, till dess att natten inbrutit.
Men då började han åter den vågsamma färden och red så
hela natten, samt gömde sig åter följande dag. Flera gånger
fann han sig vara eftersatt och han tog för alldeles gifvet, att
han aldrig skulle hinna fram till Narva, på samma gång som
han beslöt att sälja sitt lif så dyrt som möjligt.
Värst var det honom, när han var nära Narva, då han måste
lämna sin häst i sticket och ofvanpå sin uniform draga en
bondes klädnad ; och sålunda förklädd lyckades det honom verk-
ligen att praktisera sig igenom de af ryssar väl besatta omgif-
ningarne kring Narva och komma in i staden.
* *

*


Så snart Gyllensvärd ridit från Pernau, utgaf konungen
befallning om, att de svenska trupperna skulle lämna denna
plats och draga sig norrut.
Det var en allmän mening bland de svenska offieerarne,
att konungens tanke var att undsätta garnisonen i Narva,
hvilket ansågs vara ett ganska riskabelt företag och man fruk-
tade därvid mycket för konungens egen person. Konungen
själf var emellertid af helt andra tankar. Han ville tukta rys-
sarne och han fruktade icke att möta deras kolossala massor
med sin ringa styrka; ty han trodde sig vara viss om, att rys-
sarne ej skulle vara farliga att möta på öppna fältet, hur mång-
taliga de än vore. — Han tog icke alls med i beräkningen,
att de under ganska lång tid varit sysselsatta med att uppkasta
åt sig skansar och löpgrafvar.
Rhensköld påminde emellertid konungen därom ; men denne
lyssnade ej till hans tal, utan ryckte blott på axlarne och vände
honom ryggen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free