Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘228 CAROLINENS MINNEN.
En af officerarne skref hem till Sverige:
»Trupperna hafva haft en synnerligen svår marsch. Vä-
■garne äro de värsta, som någonsin i världen kunna finnas.
Inga trosshästar hafva kunnat erhållas. Hvarken proviant eller
tält hafva kunnat medföras. Soldaterna, som nästan hvarje
natt lägrat under öppen himmel, hafva lidit oerhördt genom
den starka kölden, i synnerhet som deras beklädnad är ganska
sliten. Många, i synnerhet bland dalkarlarne och gardet, äro
sjuka.»
Med sådana trupper ville konungen tåga mot Narva, utan-
för hvilken stad ryssarne voro lägrade i oerhörda skaror.
Rhensköld varnade för ett sådant vågstycke och vågade i under-
dånighet föreslå, att man skulle vänta med tåget till Narva,
till dess att flera regementen hunnit samlas under konungens
kommando, samt påvisade äfven det faktum, att man icke tagit
några ryska spejare och således icke på något sätt, med undan-
tag af unge Gyllensvärds utlåtande, kände ryssarnes ställning.
Men kungen vill ej lyssna till dessa varningar.
— Ers Majestät, Narva kan redan ha fallit, vågade Rhen-
sköld säga.
— Än sedan, utropade konungen. Då skall jag återtaga
af tsaren hans orättfärdiga egendom.
— Men det är ett vågstycke utan like i historien, att med
så få trupper våga sig fram mot en fiende, som kanske redan
har en befästad ställning.
— Ett vågstycke, godt, jag vill våga det.
— Ers Majestäts hela armé kan i ett enda drag bli såld.
— Jag strider för en rättfärdig sak, utropade konungen
och om de plundrande och barbariska moskoviterna vore dub-
belt så många, som de äro, församlade vid eller i Narva, så
skulle jag dock gå löst på dem. Jag vet, att Gud är med mig
och min rättmätiga sak. Den, som är rädd, må stanna här och
aldrig mer visa sig för mina ögon.
När konungen sade dessa ord, spände han sina ögon i
Rhenskölds och det syntes, att han menade, hvad han sade,
något som Rhensköld för öfrigt aldrig betviflat.
— Ers Majestät, sade då Rhensköld, såsom en rättrådig
krigsman under Ers Majestäts fanor har jag sökt framställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
