Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL SAEVa! 233
teret och omtalade för konungen, hvad han hade fått veta af
vapensmeden.
Man erfor, att dessa underrättelser voro säkra, ty de slogo
till punkt och pricka in, då konungen med sin armé drog sig
framåt och påträffade i ett pass en där förlagd rysk styrka,
hvilken han tillintetgjorde. Tack vare vapensmedens under-
rättelser blef denna styrka omringad af svenskarne, hvilka
annars fått den i ryggen.
Det berättas äfven, att, då ett par dagar därefter kung
Carl själf besökte vapensmeden och tackade honom för hans
trohet och sanningsenliga uppgifter samt ville lägga en börs
med dukater i hans hand, fader Jakob svarat:
— Eders Majestät! Lyckan att få se och tala vid eder,
herre och konung, och vissheten att hafva visat den svenska
arméen på rätt väg är mig mera värd än jordens alla skatter.
Kung Carl, hvilken i allmänhet var mycket ordkarg, sva-
rade intet därpå utan gick stolt, stel och rak, såsom han kom-
mit in till vapensmeden, sedan han kastat börsen till en af
gubbens gesäller, hvilken under jubel och glädjerop delade
penningarne mellan sig och sina kamrater.
Den 17 November kom öfverste Maidel med förtrupperna
till Pyhäjoki pass, hvarest en strid ström måste passeras.
Där mötte å nyo en rysk styrka, hvilken på allt sätt sökte
att hindra de svenska truppernas öfvergång. — Men trots det,
att ryssarne vid strömmen voro betjMligt större i antal än sven-
skarne, besinnade dessa senare sig ej ett ögonblick, utan öpp-
nade striden mot öfvermakten med en käckhet, hvilken utan
tvifvel ryssarne aldrig anat.
Otvifvelaktigt skulle emellertid Maidels styrka slutligen
blifvit tillintetgjord, så framt ej hjälp kommit.
Detta insåg äfven den kloke öfversten i tid och beslöt att
underrätta kungen om sitt trångmål. Men han hade på samma
gång svårt att sända bort någon med budet; ty hvarje man
var honom nu dyrbar. — Han fick emellertid, under det att
han grubblade öfver detta, se en liten pojke, en rekryt, den
yngste rekryten. Han kallade honom till sig midt i kulregnet:
30
Carolinens minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
