- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
245

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KONUNGENS TÄLT. 245
En soldat fördes fram för att aflösa Harald.
Sedan aflösningen skett, sporde Kula:
— Har något passerat?
— Nej, korpral, svarade Harald.
— Rätt så, svarade den lustige korpralen och tittade in i
tältet, då han fick se Emma.
— Hvem är den där, som gästar uti konungens tält, frå-
gade han.
— Det var då ingen ande, mumlade Harald skälfvande.
- Nå?
— Du himlens fader, bevare mig, suckade Harald.
— Nå, ett svar för sju skock millioner granater, utro-
pade Kula.
— Hvem? Pustade Harald.
— Hvarför darrar du, sporde Kula.
Harald svarade intet.
— Hvem är du där, frågade Kula Emma och gick in
i tältet.
— N:o tvåtusenelfva, svarade Emma och sträckte på sig.
— För tusan! Vår yngste rekryt, som ju skall bli kungens
ordonans, efter hvad jag hört! — Du är en präktig pojke du!
Vid Pyhäjoki ansade du om luntorna som en hel karl, medan
vi fyrade på mot moskoviterna, de backhararne, som hoppade
som stengetter bland klipporna för att fort komma bort. Stå
på dig, min gosse, och väx en smula till, så kommer du snart
att bli nummerkarl i lifkompaniet. Stå på dig! Kungens ögon
hvila på dig, pojke!
Kula gick ut ur tältet och sade till Harald :
— Hvad knäfveln kom det åt dig? Hvarför darrade du
som en strykrädd, pojke?
Harald, blek som ett lik, svarade intet och Kula brydde
sig icke om att förnya frågan och hade troligen ej heller tid
därtill, utan kommenderade framåt.
Patrullen satte sig i rörelse och Emma blef ensam i tältet
tillsammans med postkarlen, hvilken gick af och an i tält-
luckan.
Då Harald var borta, hängaf Emma sig åt sin sorg och
posten, som hört Kulas ord om henne och i synnerhet lagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free