Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 CAROLINENS MINNEN.
niskor, fortfor, under det att han såg konungen rätt in i
ögonen :
— Jag känner en väg bakom ett moras och en bergkulle,
en väg, på hvilken man nästan obemärkt kan komma tätt intill
ryska lägret. Får jag visa edra trupper vägen, herre konung!
— Vi skola tänka därpå, svarade konungen.
— List, Ers Majestät! Endast list för att sälja arméen
åt fienden, hviskade Piper.
— Sådana ögon som denne bondes ljuga ej, svarade ko-
nungen på Pipers varningsord och därpå vände han sig genast
till bonden sägande: Du skall visa mig den vägen, Krauklis.
— Pris vare eder, kung Carl, utropade Krauklis, såsom
det syntes uppfylld af glädje, samt tilläde: När?
— Då jag befaller dig det, svarade konungen.
Krauklis bugade sig djupt. Konungen befallde därefter,
att bonden skulle väl bevakas i lägret under natten.
Dagen därpå skulle uppbrott ur lägret ske. Trupperna
skulle därför hvila så godt sig göra lät för att med friska
krafter kunna göra uppbrott på morgonen och sedan leverera
en drabbning mot en styrka, hvilken var tio gånger starkare
än de svenska trupperna sammanlagda.
Själf kastade sig konungen med kläderna på sig på sin
tältsäng för att njuta några timmars ro.
Det var, som sagdt, nära Lagena gård, som kung Carl
lägrat sig denna gång. Gården ägdes af en estländare, hvilken
nog till själ och hjärta var svensksinnad, men för öfrigt brydde
sig mycket litet om världen, blott han fick vara i fred och fick
hvarje dag gå ut i skogen.
Hans namn var Alexander Öder, men folket kallade honom
för »Tröger» och han gjorde i sanning skäl för det namnet; ty
en trögare människa än han torde vara ganska svår att uppleta.
Hans gård sköttes af en förvaltare; ty Öder ville på intet
sätt besvära sig med jordbruket, därtill var han allt för lat.
Hur folket behandlades, brydde han sig ej om och det var en
lycklig omständighet för godsets underhafvande, att förvaltaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
