Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 CAROLINENS MINNEN.
sin konung i spetsen skulle här kämpa, segra eller ock dö till
sista man. Det var för öfrigt numera intet annat val. Man
kunde icke vända om till de sköflade trakterna, som arméen
nyss lämnat. Detta hade varit att inviga sig åt hungersdöden.
Konungen företog sig att själf rekognoscera terrängen åt ena
sidan på samma gång som generalkvartermästare-löjtnanten
Ehrenschantz rekognoscerade åt andra sidan.
Man har i arkivet följande beskrifning på de iakttagelser,
som gjordes under dessa rekognosceringar:
»Marken sluttade sakta uppåt mot en liten höjd, som kal-
lades Hermansberg, hvilken låg inom skotthåll för de ryska
batterierna. Uppe på densamma hade man en god öfversikt
öfver det ryska lägret. Man hade icke, trots alla berättelser,
gjort sig en föreställning om, att det kunde vara så väl befästadt.
Det omgafs på landsidan af en dubbel rad sex fot höga vallar
med framför liggande grafvar, hvilka sträckte sig i en vid båge
tvärs öfver hela det näs, på hvilket Narva är beläget. På sina
ställen var den yttre vallen förstärkt genom mindre redutter
fullspäckade med grofva kanoner. Afståndet mellan flyglarnes
yttersta punkter, hvilka stödde sig mot Narvafloden, uppgick
till en dryg svensk halfmil. Det föreföll icke osannolikt, hvad
fångarne vid Pyhäjoki liksom äfven bonden Steppinsch Krauklis
berättat, nämligen att den ryska hären skulle räkna drygt 80,000
man; ty på det stora af moras genomskurna fält, som utbredde
sig mellan förskansningslinien och den inneslutna fästningen,
sågos otaliga små lägerhyddor och tält, vittnande om, att ansen-
liga truppmassor där voro hopade.»
Konungen återkom icke från sin farliga rekognoscering
förrän vid ett-tiden på eftermiddagen. Då började de svenska
kanonerna spela mot de ryska befästningarne. Ryssarne sva-
rade med sådant eftertryck, att major Appelman, som hade
befälet öfver den främsta svenska artilleriafdelningen, började
frukta, att ingenting skulle kunna uträttas mot det ryska lägret.
Klockan två befallde konungen, att tvenne raketer skulle
uppsändas. Det var tecken till anfall. Hela den svenska hären
började då genast att röra sig framåt. —
Vi måste här kasta en blick några timmar tillbaka i
tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
