Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FBISKT MOD, I GOSSAB BLÅ! 295
den person, som midt för hans ögon räddat den svenske ko-
nungen från en annars säker död, koncentrerade han sina tankar
till den grad på detta, att han, sökande efter hennes lif, för-
irrade sig under en förtviflad fäktning med henne längre in i
det svenska lägret, än klokheten bjöd.
— Så förskräckligt att slåss med en flicka, sade Elsa afbry-
tande berättelsen.
— Hon var ju utklädd till rekryt, vet jag, utropade Sigurd.
— Det är rätt, pojke, utbrast Björn. Emma tog sig inte
ut som en flicka inte, utan som en riktig kärnpojke, som du.
Sigurd kände sig icke litet smickrad öfver detta utlåtande
i allt folkets närvaro. Han sträckte på sig och Björn fortfor:
— Då konungen fick se den nödställde lille rekryten och
hörde honom med skälfvande stämma ropa: »Hjälp! Hjälp!»,
så kom han honom äfven till hjälp med sin pamp.
— Min räddare i fara, ropade han. Nej halt! tilläde han
och stötte sin pamp i den Emma förföljande ryssens bröst.
Blödande störtade Bolski till marken, sedan han dock först
lyckats såra Emma, hvilkeu blek och matt af såret och öfver-
ansträngningen samt tillika af rädslan äfven rullade utåt
marken.
Konungen höll spetsen af sin pamp på Bolskis strupe
sägande hotfullt:
—• Gör nu en ryckning öara och min hvassa pamp skall
genomborra dig!
Bolski låg alldeles stilla — och bäst var det för honom.
— Hjälp honom där, befallde konungen en ung soldat ocli
pekade på Emma.
Genom en ödets nyck var det Harald, Emmas trolofvade,
som erhöll denna befallning.
Harald skyndade sig att lyda konungens tillsägelse och tog
upp rekryten, hvilken var så lätt, att han kunde bära honom.
Utan att han anade det, höll han sin fästmö i sina armar.
Hade han sett in i hennes ansikte, så är det mer än antagligt,
att han skulle ha känt igen henne. Men nu var han fullt upp-
tagen med att se sig omkring. En fara kunde ju vara honom
alldeles in på lifvet. — O, fantasi, hvad är väl du emot verk-
ligheten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
