Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBEL OCH SKALDELIF. 325
Kong Carol sig skyndar sin trogna fästemö
Att fria frän friarne vrånga:
Han vill med dem fäkta och hellre sjelf dö
Än Narva skull’ bli ryssens fängna:
Han ville hellre dö
An mista sin mö.
Med Guds hjelp vilje vi strida!
Kong Carol han hastar till fot och till häst
Med hären af flinkaste svenner.
Han sade: »Fort låtom oss möta vår gäst
»Och viser er alla som männer!
»Nu hoppas pft Gud
»Och hafver friskt mod» —
Med Guds hjelp vilje vi strida!
De svarade alla som utaf en mun:
»Ja, konung, nu dö eller vinna!»
Och gingo så alla marsch fort samma stund
De grymmaste ryssar att finna,
Som emot all rätt
Förderfvat all slätt.
Med Guds hjälp vilje vi strida!
De kommo som björnar, de ungarna mist,
Med uppspända ramar och käftar,
Ja, ögonen brunno som stjernor och gnist,
Och följde sitt lejon allt efter,
Som alltid var först,
Der faran var störst.
Med Guds hjelp vilje vi strida!
Czar Petter i fjol de svenske bedrog,
Ty kund’ han oväder nu lukta.
Åt Carlos besök han då tro mig ej log —
Hans kämpar de gräto i fruktan.
Ty böd han farväl
Och had’ dertill skäl.
Med Guds hjelp vilje vi strida!
De svenske de storma med brinnande harm
På ryssarnas orena näste.
De sade: »Så länge som bloden är varm,
»Så skola vi göra vårt bästa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
