Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. VI.
I vinterkvarter.
E
fter slaget vid Narva beslöt sig konungen för att »smida,
medan järnet var varmt», som han uttryckte sig, och rycka
fram till Pleskow.
Man varnade konungen därför, men han ville göra sin
Tilja gällande och tog inga råd.
Man föreställde konungen, att arméens krafter voro för
svaga för en sådan marsch; ty hären hade under slaget vid
Narva minskats med en fjärdedel och inga förstärkningar kunde
med fog väntas, alldenstund vinterkylan hade afskurit alla för-
bindelser med fäderneslandet.
Man framställde äfven för hans majestät, att en dylik
marsch genom totalt ödelagda bygder skulle vara detsamma
som att sälja arméen åt nöd och elände, emedan soldaterna i
-dessa bygder skulle kunna få hvarken föda eller bostäder.
Det talades allmänt om, att den bortlöpande ryska hären
hade att utstå hårresande lidanden och att vägarne voro öfver-
fyllda med lik efter ihjälfrusna och ihjälsvultna ryssar. —
Skulle nu den svenska hären, hvilken utan allt tvifvel var den
tappraste och mest berömda i hela Europa, dömas till samma
undergång?
Konungen ville emellertid på intet sätt lyssna till dessa
varningar och råd från hans högt förtjänte män. Han hade
en gång sagt sitt beslut, och hvad han en gång hade sagt, det
ville han alltid stå vid, tyckte än andra människor, att det var
.aldrig så galet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
