Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 CAROLINENS MINNEN.
förut sett honom göra. Tvi de fördömda danskarne, som skulle
fånga denne utmärkte fältherre och af alla uppburne man.
— Blef han fången, sade Frida ömkande.
— Ja, svarade Björn, fången af de fördömda jutarne.
— Hur gick det till farbror.
— Det får du veta sedan, min pulla. Jag håller på ord-
ning och således äfven på ordningen i frågorna. — Så mycket
vill jag dock säga, att det jutska packet behandlade honom
sämre än en hund, efter hvad jag hört och det tror jag; ty
håken skall väl tro juten om godt.
— Du har inte talt något om Måns Lurifax förut, farbror,
sade Rolf, hvilken tydligen hade en viss njutning af att få
uttala detta binamn, som han tyckte var mycket lustigt.
— Nej, det har jag inte, min gosse, svarade Björn; men
nu vill jag göra det, ty jag känner honom jag och vet, hur
han ständigt med ära fört sina runor.
— Hur kan farbror känna till honom så väl, frågade
Sigurd.
— Jo du, gamle Hultman, som kände alla förnäma på
sina fem fingrar, hvilket ej var underligt, att han gjorde, då
han var vår nådige konungs skugga, har berättat mig om
Stenbock mycket — och livad Hultman sagt, det är sant, det
kan man lägga hufvudet under bilan på, om det gäller, sådan
karl var gamle Hultman, pojke. Men själf var jag med, när
salig kungen midt under slaget vid Narva tilldelade Magnus
Stenbock generals rang till följd af hans ovanliga tapperhet
under det minnesrika slaget. — Då jublade vi, må du tro,
midt under kulregnet, ty vi sågo, att kungen förstod att belöna
rätt man. Och hvar Stenbock, sedan han blifvit general, red
under slaget vid Narva, möttes han af jubel. Hela kompanier
kunde kasta sig ned på marken för att låta ryssarnes kulor
flyg9« öfver sig, men de ropade dock liggande, så att deras
rop öfverröstade kanondundret:
— Lefve Magnus Stenbock, vår tappre general!
— Leende midt under kulregnet blottade då Stenbock sitt
hufvud för oss; vi ropade till honom, att han skulle rida bort
för att skydda sig mot döden. Men han lyssnade ej till våra
varningsrop utan satt på sin häst som i djupaste fred, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
