- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
352

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352 CAROLINENS MINNEN.
Innan vi lämna högkvarteret vid Sais, vill jag delgifva
er ett bref från konungen till hans syster, prinsessan Ulrika
Eleonora, alldenstund uti brefvets få rader konungen på ett
karakteristiskt sätt skildrar vinterkvarteret.
Han skref:
»Här passerar intet stort i vinterkvarteret, förän lägligt
blir, att man får göra något. Magnus Stenbock och Carl
Sparre underhålla målrom och hafva allehanda upptåg. En
gång har här varit elgjakt. Bara jag, Magnus Stenbock och
Wrangel voro med. Vi kommo sent hem och gjorde sådant
alarm, att somliga menade, att ryssen var där och började
ropa efter sina pistoler. Herr Nils tog till stekspettet, efter som
hans puffertar, som han förde i slaget, voro borta för att lagas.
Här går lustigt till. Folket är vekligt och sjuknar något.
Herr Nils kammardräng, Aronius, har aflidit. Apotekaren, fast
han hade alla kryddor, har också måst däran och åtskilliga
andra.
Carl. »
* *

*


— Nu lämna vi högkvarteret vid Lais, godt folk och be-
gifva oss till Dorpat, till truppernas lägerplats, sade Björn,
sedan han gjort en stunds uppehåll med berättelsen.
Själfva Dorpat hade icke plats för någon myckenhet af
de svenska krigarne. Det var därför nästan uteslutande offi-
cerare, som bodde uti staden. Soldaterna däremot bodde dels
i bondstugor, dels på herrgårdarne, men mest uti de osunda
och låga jordkulorna.
— Viljen I hälsa på de svenska trupperna julafton år
1700 godt folk, ropade Björn.
— Ja, ja, skrek hela hans intresserade auditorium.
— Nå, då ge vi oss af dit då.
Kölden var mycket stark.
Pesten hade ännu icke utbrutit i sin fulaste gestalt. Här
och där funnos visserligen sjuklingar; men dessa voro i all-
mänhet sådana, som ännu ledo af sina sår från slaget vid
Narva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free