Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 CAROLINENS MINNEN.
och föräldrar och hem. Jag säger eder, mina vänner, att på
samma sätt, som vi äro skyldiga att öfvergifva våra käraste i
hemmet för att vid Kristi sida draga i fejd emot våra andliga
fiender, på samma sätt, säger jag, äro vi äfven skyldiga att
ikläda oss vapenklädning och följa vår världslige konung, då
han kallar oss till strid emot vårt fosterlands fiender! Vår nå-
dige konung, Hans majestät kung Carl XII, hehöfver vår hjälp,
han kallar oss och vi äro skyldiga att följa honom. —–––––
I denna anda fortsatte prosten hela den långa predikan.
Han eggade upp sig själf. Hans språk blef varmt och öfverty-
gande och han späckade sin predikan med en massa hänvis-
ningar till bibelordet.
Åhörarne lyssnade med spänd uppmärksamhet på denna
predikan, och många unga män knöto ofrivilligt sina händer,
då prosten talade om ärofulla strider, hjältedöd och segerns
stolthet samt andlig och lekamlig välsignelse för uppoffring af
hemmets frid mot fältlifvets faror.
Men kvinnorna gräto och sågo med sorgsna blickar på sina
män och vuxna söner, bröder och fästmän och det fanns helt
visst icke en enda kvinna i kyrkan, hvilken icke af hjärtat bad
Gud, att hennes kära måtte skonas från kallelse till kriget.
Ty utskrifning i fält stod nu för handen, det insåg hvar och
en under loppet af predikan.
Prosten slutade sin predikan med följande ord:
— O, du fridsförste, o du härskarornas konung, som oss den
andliga friden har förvärfvat, för hvilken dig med fadren och
den helige ande, o Herre Jesu Kristi lof vare i evighet.
Du hafver ock gifvit oss den lekamliga friden, ehuru vi
icke alls ansett den för så stor välgärning, som den är och
dig därför icke nog lofvat, utan den i vår säkerhet missbrukat.
Därför hafver du nu med rätta hemsökt oss med ofrid
och krig.
Förlåt oss, Herre, denna otacksamhet och alla våra synder.
Afvänd fiendens grymhet och ingjut mod i våra bröst och gör
våra svärd skarpa. Du är vår hjälpare! Fräls oss från neder-
lag och nöd och beskydde vår nådige och segersälle konung,
att han med ära må föra sitt folk an till höghet och ära och
fiendernas fördärf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
