Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVEKGÅNGEN ÖFVEE DÜNAFLODEN. 387
Konungen nickade gladt och Dahlberg anhöll i underdånig-
het att få framföra sitt ärende.
— Vänta, tills spelet är slut, befallde konungen. — Min
bägare, Hultman, ropade han till den gamle kammartjänaren,
som genast bar fram konungens silfverbägare, hvilken, sedan
kriget börjats, aldrig fick fyllas med annat än vatten.
— Servera herrarne rhenvin, befallde han därefter och
höjde så sin bägare, samt drack vatten, under det att hans
befälhafvare drucko rhenskt vin.
Och så började han spela igen med Stenbock. Det dröjde
en god stund, innan spelet var slut och konungen triumferande
ropade :
—- Matt!
Han hade vunnit partiet och fröjdade sig däröfver nästan
lika mycket, som han skulle ha visat sin glädje öfver en vun-
nen batalj.
Så snart spelet var slut och konungen uttalat sin glädje
öfver att ha gjort Stenbock matt, vände han sig till fältmar-
skalken, sägande:
— Nu till ditt ärende, Dahlberg!
— Ers majestät, sade då denne, naturen är i uppror och
jag fruktar för, att öfvergången af floden omöjliggöres, så länge
detta oväder varar. Strömsättningen är ovanligt svår och Ers
majestät riskerar att förlora mycket folk, om båtarne skulle
kantra eller drifva till hafs. Dessutom kan icke öfvergången
under nuvarande väderleksförhållanden ske annat än mycket
långsamt, hvarför fienden får god tid att samla sig vid land-
ningsplatsen och skjuta våra pråmar i sank.
Under tystnad och med uppmärksamhet hörde konungen
på Dahlbergs anförande; men när denne talat till punkt, sva-
rade han helt kort och godt:
— På bestämd tid skall öfvergången ske.
— Som Ers majestät befaller, svarade Dahlberg. Jag har
ansett det vara min plikt såsom Ers majestäts förtroendeman
att uttala en varning; men jag skall dock vara den förste att
lyda Ers majestäts befallning.
— Jag känner ditt nit och din omtanke, min käre Dahl-
berg, sade kungen. Men dina farhågor äro sannerligen allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
