- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
396

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

396 CAROLINENS MINNEN.
den närmade sig och bief fruktansvärd, det dånade i jorden
och i vild karrier stormade ett sachsiskt rytteri fram emot de
jublande svenskarne. Anfallet skedde så oförberedt och med
sådan kraft, att fyra af de svenska regementena vräktes undan
och braktes alldeles i oordning samt delvis i flykt.
Nederlaget för kung Carls trupper syntes nu vara alldeles
oundgängligt.
Det sachsiska rytteriet hade stått ett godt stycke från land-
ningsplatsen och hade först nu ryckt an med sina friska trup-
per. Svenskarnes jubel förbyttes till ursinniga eder och luften
fylldes af vapenbrak, gevärs och pistolers knallande, ångest-
skrän från människor och djur. — Det svenska artilleriet kunde
nu icke användas, emedan det blifvit ett sådant virrvarr på
stridsplatsen, att projektilerna lätt skulle hafva kunnat träffa
såväl vänner som fiender.
— Vår armé är såld, klagade den gamle fältmarskalken,
som höll på med att föra det svenska rytteriet öfver floden.
Ja, den svenska arméen hade äfven varit såld, så framt
icke — naturen själf kommit Carl XII och hans män till hjälp.
Sachsarne hade nämligen kommit ut på en farlig sump-
jord. Beras hästar sjönko ned till knäna i detta gungfly och
kunde icke komma upp igen. Ju mera de sprattlade och arbe-
tade, desto mera sjönko de ned med sina ryttare. Den gräs-
ligaste oordning blef följden.
Arvid Horn och Spens kastade sig då med lifregementet
och drabanterna öfver de nödställda sachsarne. En kula fast-
nade i Horns knäveck; men han höll sig icke förty rak i
sadeln. Drabanterna gjorde underverk af tapperhet. Nu stör-
tade äfven Stuart med Vesterbottens regemente öfver sachsarne,
som delvis lyckats att komma upp ur gungflyet och nu drogo
sig tillbaka. Men de uppgåfvo därför icke slagfältet. De sprängde
i stället å nyo fram ; men nu voro svenskarne åter fullt ordnade
och infanteriets eld mottog de anryckande sachsarne med sådan
kraft, att manskapet i detta rytteri vägrade att lyda order. De
knotande skvadronerna drogo sig bort och upplöste sig vid ett
nytt anfall af det svenska infanteriet i vild flykt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free