Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XII OCH AURORA KÖNIGSMARCK. 421
När hon sagt detta, sprang hon sin väg. Champagne stod
och tittade efter henne ett ögonblick. Därefter suckade han
djupt och mumlade:
— Väl vore, om grefvinnan snart finge sina affärer upp-
gjorda med kung Carl. Skola vi länge dröja här, så förvrider
snart Annchen hufvudet på alla unga caroliner, liksom de
bringa henne från vettet.
Dag för dag anhöll grefvinnan om företräde för Hans
majestät; men kung Carl nekade alltid att mottaga henne i
audiens och ännu mera till enskildt samtal.
Då grefvinnan icke förthy fortfor med sin anhållan att
vinna företräde, brusade konungens lynne upp och han förbjöd
sin omgifning att för honom nämna hennes namn.
Grefvinnan å sin sida rasade öfver denna konungens fast-
het och köld; men hon gaf dock icke tappt. Hon skulle träffa
konungen, kosta hvad det ville. Hon var inte van att miss-
lyckas i sina planer, förstån I, och hennes tjusningskraft hade
aldrig lidit något nederlag.
— Annchen, sade hon en dag.
— Ja, Eders högvälborenhet, svarade kammarsnärtan och
trippade med sina små och välformade fotter fram till sin här-
skarinna, hvilken halflåg på sin soffa och syntes icke vara vid
bästa lynne.
—• Du skaffar dig beundrare i svenska lägret.
— Ak, Eders högvälborenhet, sade flickan och svängde
med kroppen hit och dit samt spelade generad — kanske hon
föröfrigt verkligen var det, till följd däraf att grefvinnans på-
stående kom så oförberedt och så rakt på sak. — Annchen
kunde i början ej afgöra, om det var till följd af missnöje
eller af välbehag, som grefvinnan på detta sätt talade till
henne.
— Vill du neka, fortfor grefvinnan.
Annchen svarade intet.
— Man har sagt mig, att så är, sade grefvinnan vidare.
— Ers högvälborenhet, jag är oskyldig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
