Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 CAROLINENS MINNEN.
snart för stor och hungern olidlig. De gåfvo sig dock icke,
utan gjorde i stället ett förtvifladt utfall mot ryssarne, som om-
ringade Marienburg.
Detta utfall blef signalen till en blodig strid, hvarunder
•de svenska dragonerna på ett utomordentligt sätt häfdade den
svenska tapperheten.
Följden af utfallet blef emellertid, som naturligt var i en
så ojämn strid, att dragonerna blefvo dels nedgjorda, dels
fångna och att Marienburg föll i ryssarnes händer efter en
stor mansspillan å båda håll; ty de svenska svärden hade
skurit djupa runor i de ryska leden, runor tecknade med
hjärteblod.
Mimmis tält hade blifvit genomskjutet af flere kulor; men
de båda kvinnorna, Mimmi och Katarina, hade sluppit undan
med blotta förskräckelsen och när ryssarne rusade in i Marien-
burg såsom segervinnare för att plundra och bränna, funno
de marketenteriet, hvarför många af dem stannade där för att
läska sina torra strupar.
Snart blefvo ryssarne rusiga och började att sjunga och
skråla samt blefvo särdeles närgångna mot de båda kvinnorna
■och i synnerhet mot Katarina, hvars skönhet hänförde dem,
liksom alla andra, hvilka kommo i tillfälle att se henne.
Trängseln blef snart olidlig kring marketenteriet och
inom kort kände sig Katarina lyftad upp från jorden och
buren bort, under det att eldiga kyssar af en skäggig mun
förkväfde de skrik, som hon försökte att upphäfva. — En af
de ryska soldaterna hade nämligen till den grad tjusats af
den fagra kvinnan, att han beslutat göra henne till sin egen-
dom och förde bort henne mot hennes vilja.
Långt hade han emellertid icke hunnit med sin vackra
börda, förr än han mötte en af sina förmän, hvilken råkade
kasta sina blickar på den vackra kvinnan och befalde soldaten
att lämna henne ifrån sig.
Soldaten å sin sida ansåg sig vara i sin goda rätt och
yrkade på att få behålla sitt byte, liksom hans kamrater fiugo
behålla sina byten, som de plundrade ur husen. Men han
hann dock icke résonnera mycket om saken, förr än han hände
något hallt i sitt hjärta. Det var en sabelklinga, som officeren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
