Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 CAROLINENS MINNEN.
regementen friska trapper från Sachsen kommit till Polen och
tågat in i Krakau.
Kung Carl ville gärna gå anfallsvis tillväga och han ön-
skade nog göra det äfven nu; men den här gången segrade
emellertid förnuftet. Han insåg, att han själf var allt för svag
för att angripa en så öfverlägsen fientlig styrka, som konung
Augusts nu var och hvilken dessutom var förlagd inom en
starkt befästad stad.
Men, sen I, så spred sig hastigt ryktet om, att konung
August ämnade med sina trupper marschera på Lemburg. Då
kunde kung Carl icke längre betvinga sin stridslystnad utan
befallde uppbrott och sände Magnus Stenbock i förväg för att
slå en bro öfver Weichseln.
Men Stenbock gaf sig inte tid att slå någon bro, go’ vän-
ner. Han fruktade, att August den starke skulle bli varnad och
så i lugn och ro kunna draga bort, innan bron hunnit bli färdig.
Fördenskull kastade han sig och med honom hela rytteriet
i vattnet och läto hästarne simmande bära sig öfver floden. —
August den starke hade emellertid redan förut tågat bort och
var ej längre i Krakau.
Kung Carl väntade förgäfves på bud från Stenbock, att
bron skulle vara färdig; och då väntan syntes honom bli allt
för lång,, red han ut mot Krakau åtföljd endast af taffeltäc-
karen Hultman.
Emellertid hade Stenbock kommit fram till Krakaus murar
och där afhandlade han med starosten Wielopolski, som visade
sig på murkrönet, om stadens kapitulation.
Starosten tycktes i det hela ej vara så olifvad för att lämna
staden i svenskarnes händer för att undvika en långvarig
belägring; men han måste först höra sin konungs utlåtande
och bad fördenskull om en häst och fri färd till konung August,
något som Stenbock äfven beviljade honom.
Just som denna afhandling var slut anlände till Stenbocks
stora förvåning kung Carl till platsen och utropade:
— Hvad nu? Ären I ej ännu inne?
—- Ers majestät, svarade Stenbock och pekade på den
häst, som stod sadlad för starostens räkning, jag har lofvat
fri färd till kung August för starosten, hvilken är villig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
