Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 CAROLINENS MINNEN.
knalla sig in i stugan. —• Men stugan är trång, go’ vänner.
Många rymmas ej där, så att inte kan jag be er komma dit.
— Adjö med er!
Han steg upp.
Litet hvar mumlade något om, att det nog skulle ha gått
för sig att sitta ute på kyrkbacken en söndag till, men alla
visste, att när Björn hade sagt sitt ord, så var det också sagdt
med mening, hvarför folket småningom skildes åt.
— Du följer väl med oss hem, frågade Alf sin bror.
— Ja, det gör jag, svarade Björn.
Och så gingo de.
Komna ett stycke på väg sade Frida:
— Farbror!
— Nå, hvad är det, stumpan min, frågade Björn.
— Farbror berättar väl mer för oss hemma, alldeles som
i vintras, när stockveden brann på hällen?
— Hm! brummade Björn. När den tiden kommer, att
stockvedsbrasorna tändas, kanske jag redan ligger i kyrk-
backen.
— Fy, så farbror säger.
— Vi skola alla den vägen vandra.
— Ja, men det skall dröja länge det, innan farbror får
skyllra gevär för vår Herre, sade en stämma på andra sidan
om Björn. — Det var Rolf, som sagdt detta.
— Hvad säger du, din krabat, utropade Björn och lade
handen på gossens hufvud.
— Hvad jag tänker och hoppas, sade Rolf. — Jag vill
höra mycket mer om kung Carl. — Lofva att berätta mera,
farbror !
—-Ja, det skall jag göra, när stockveden tändes på hällen
i er stuga — om jag lefver.
— Tack.
De voro nu vid Brogård och gingo in i stugan.
Slut på Björns andra berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
