Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 CAROLINENS MINNEN.
om i bygden, hvad ingen borde ha vetat. — Björn hörde på
en stund, men därefter sade han:
— Gå du in i stugan mor och red till kalaset, jag vet
nog, att du tycker om, att grannarna komma, fastän du vill
göra dej kavat emot mig. Men, ser du, jag har stått i kung
Carls led och jag är inte rädd för en liten skärmytsling. Efter-
som du inte bjudit grannarne, så har jag gjort det och till
och med vördig prosten och klockarfar komma, så mycket
du vet det.
Mor Stina slog sig med händerna på knäna och satte af
hem, så att det om henne yrde sågspån, som fastnat i hennes
kjolar i snickarstugan — och när den märkvärdiga dagen kom,
var Brogård fint som ett dockskåp och en stor stockvedsbrasa
flammade på hällen i hvardagsstugan.
— Skall inte flickans högtidsdag firas kanske, puttrade
Björn för sig själf, när Stina gått ifrån honom i snickarstugan
och han satte svarfven i gång med större fart än han plägade
samt hvisslade under arbetet »Kung Carls fältmarsch».
Den märkvärdiga dagen var som sagdt inne och mycket
folk kom till Brogård, prosten visades till högsätet, om vi få
använda detta uttryck, och klockarfar fick äfven en framskjuten
plats, men allra främst sutto likväl två unga personer, hvilka
sågo på hvarandra med de ljufvaste och lycksaligaste blickar.
Dessa personer voro Frida och Carl Berg, som denna dag tro-
lofvade sig — och det var en festlighet, som Björn satt sig i
sinnet på, att den skulle firas, så att det stod i mantal.
Och han fick sin vilja fram.
Det var lust och glam på Brogård och prosten talade
vackra ord till de trolofvade och gubben Björn uttalade högt
sin tanke, att det inte fanns bättre tös till än hans flicka och
så önskade han henne lycka på sitt trofasta, något burdusa
sätt, hvilket framkallade både skratt och tårar. Ty gubben
talade så muntert, men dock så oändligt godt, att det kändes
djupt ned i hjärterötterna på åhörarne. —
Mor Stina hade bullat upp med bröd och det skönaste
smör, sofvel och en fet skinka, som hon själf rökt, och Alf
såg till att stånkorna ständigt voro fulla med porsöl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
