Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. I.
Minervas skyddsling.
P
å ett af fästningstornens krön i Krakau, Polens andra huf-
vudstad, hvilken, såsom jag på kyrkogården sade, på ett
underbart sätt och utan ett skott eller svärdslag blifvit genom
öfverrumpling intagen af kung Carl, stodo en vacker höstdag
tre personer iklädda den svenska uniformen. Dessa tre per-
soner voro kung Carl själf samt grefvarne Magnus Stenbock
och Hans Piper. — De hade alla sina blickar vända åt samma håll
och det syntes, att de ansträngde sig för att utforska, hvad
det var, som syntes fjärran från dem. Piper hade först upp-
täckt, att något ovanligt var å färde; men han hade alldeles-
misstagit sig om, hvad det i verkligheten var. Han hade näm-
ligen med handen visat åt ett visst håll och sagt till Stenbock :
— Det är förunderligt, att jag aldrig förut varseblifvit det.
där vattendraget där borta. Det nästan förefaller mig, som
om någon flod skulle hafva brusat öfver sina bräddar och tagit
sig alldeles säregen väg.
Konungen och Stenbock följde med ögonen hans finger-
visning och funno, äfven de, det antydda vattendraget, samt
förundrade sig öfver, att de ej sett det förut.
— En öfversvämning måste det vara, fortsatte Piper. Jag
tycker, att det oupphörligen vinner större terräng.
Konungen sade intet och Stenbock ansträngde till det yt-
tersta sina blickar för att utforska, hvad det kunde vara för
naturfenomen, som skedde bort i fjärran. Slutligen tycktes
han komma på det klara därmed och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
