Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINERVAS SKYDDSLING. 473
Och hur fann hou honom? — Det må det efterföljande
belysa, sade Björn frågande och svarande sig själf.
Nu voro de emellertid, som sagdt, ute i parken och hade
uppsökt en af sina förra älsklingsplatser. De gingo fram till
ett af bronslejonen, som
lågo där. Anna hoppade
upp och satte sig på le-
jonets rygg, som hon ofta
brukade göra, slog sina
armar om dess hals och
höll sina små fotter stöd-
da mot en mjuk moss-
bänk, under det att Krist-
offer blef stående fram-
för henne samt såg på
den fina gestalten med
de nu skälmskt leende
läpparne och de blixtran-
de ögonen, hvilka tycktes
förkunna honom så myc-
ket, som han ännu icke
förstod. Hon föreföll ho-
nom nu som en lefvande,
vacker gåta, hvars lösning
måste medföra lycka.
Leende och frågande
blickade han på henne
och inom kort utspann
sig mellan dem följande Gå du in i stugan mor och red till kalaset,
samtal, hvilket vi väl (Se sid. 4(52.)
hörde från vårt gömställe, som vi icke tordes lämna af rädd-
håga att bli upptäckta.
— Hvarför så tyst kusin, frågade fröken Anna.
— Tyst, eftersade junkern. — Hm! Jag tänker mig till-
baka i tiden.
— Tillbaka? Och på hvad då?
Hon hotade honom skälmskt med fingret och då han ej
svarade något, fortfor hon:
Carolinens minnen 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
