Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINERVAS SKYDDSLING. 479
fiskade i spa kringflytande surkålsbitar. Sedan jag en god
stund sett på dem, frågade jag, hvad de skulle få till middag.
— Surkål, svarade de. .
— Till aftonvard då, frågade jag.
— Surkål, svarade de äfven då.
— Ato de surkål hela dagen, frågade Stina, som inte trodde
Björn riktigt denna gång.
— Jo, jo men, svägerska, sade han. Samma frågor upp-
repade jag äfven följande dagar och fick samma svar och jag
öfvertygade mig äfven om, att det stackars folket ej sagt någon
osanning.
Nå, sedan de ätit sin frukost, såg jag pigan sätta kvar-
lefvorna i spiseln och strax därefter fick jag se en liten mensk-
lig figur, som dittills varit gömd i spiselvrån, komma fram
och hämta fatet till sig samt började spisa. Denna figur var
en stackars halfnaken flicka om vid pass nio års ålder. Knap-
past hälften af hennes kropp skyldes af de slarfvor, som hon
hade på sig. — Hon var förskräckligt smutsig, hvilket ej heller
var underligt; ty jag erfor att hon ej var tvättad på omkring
tre månaders tid. Den lilla varelsen aflägsnade sig ej på hela
dagen från spiseln utan vaktade den lika troget som fågeln
sitt näste, fick jag veta. Jag frågade henne, hvarför hon ej
gick fram.
— Ack, sade hon, min mor har inga kläder åt mig och
därför måste jag hålla mig här i spiselvrån, på det att ingen
skall se, hur trasig jag är.
— Hu, så barbariskt, sade mor Frida.
— Ja, den lilla stackaren hade det allt annorlunda än dina
ungar, mor, sade Björn.
— Ja, Gud vare pris, sade mor Stina och knäppte andäk-
tigt hop sina händer, att jag kunnat kläda mina barn hela och
rena, hur tarfliga de än varit.
— Jag ynkade mig öfver det stackars barnet, fortfor Björn
och genom den hederlige Hultman fick jag berättelsen om
henne fram till grefve Stenbock.
Grefven, hvars goda hjärta aldrig förnekade sig, gjorde då
ett försök att förmå moderns husbonde att gifva flickan kläder;
men alla hans föreställningar voro fåfänga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
