Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 CAROLINENS MINNEN.
hundra stegs afstånd från sin herre tager han af sig mössan.
Hans hälsning liknar ett undergifvet nedfallande eller en fot-
kyssning. Då han på sin herres kallelse kommer in i dennes
kammare, vågar han ej aflägsna sig ett enda steg från dörren.
Det tillräknas honom något liknande ett majestätsbrott, om
han skulle gå några steg längre fram. Vid hårdt straff: är det
honom förbjudet att okallad våga sig in i sin herres boning
eller i hans park eller trädgård. Så ha tjänarne det i Polen
och äfven i Ryssland, go’ vänner.
— Gud vare pris, att vi svenskar äro fria män och kvin-
nor, sade Carl Berg.
— Ja, det kan du väl säga, Carl, sade Björn. Fattiga
kunna vi vara; men vi äro fria. Gud vare pris.–––––Men
det är tid att tala litet om kung Carl igen.
Till Krakau kom den ena jobsposten efter den andra om
ryssarnes framträngande i Ingermanland, men konungen tyck-
tes ej bry sig därom förrän en vacker dag, då han helt plöts-
ligen befallde uppbrott. Hvart det skulle bära af, visste ingen
mer än han själf. — Men det blef ändå intet uppbrott af till
följd af en olyckshändelse, som träffade konungen.
Stenbock hade nämligen uppsatt ett rytteri, som han kal-
lade vallacker och konungen tyckte mycket om detta regemente.
Det uppvisades för konungen, som sken af förnöjelse; men då
Mörner vågade anmärka, att vallackerna troligen ej skulle kunna
röra sig med så snabba rörelser som de polska ryttarne, så
ville konungen praktiskt visa motsatsen. I fullt fyrsprång satte
han därför af från lägret för lösa tyglar, följd af vallackerna,
hvilka hade långa lansar, och konungen började frukta för
dessa, hvarför han vände sig om i sadeln för att se efter, att
de ej skulle vara för nära honom. Men i detsamma snafvade
hans häst och gjorde en kullerbytta.
— Med kungen? utropade Rolf frågande.
— Ja, precis!
— Åj, åj, åj!
— Alla, som kunde, störtade fram för att höra, om kungen
skadat sig illa; men han log helt gladt och sade, att det var
ett lappri blott. — Det var dock intet lappri; ty benet var af-
brutet. —■ Uppbrottet måste inställas; men många dagar hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
