- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
484

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

484 CAROLINENS MINNEN.
Det var också stor likhet mellan kung Carl och prins Max.
Ingen af dem fruktade för själfva fan — de fruktade blott
Gud. Och ju farligare ett äfventyr var, med desto större be-
gärlighet kastade de sig i det. De föraktade faran, hatade kle-
mighet och försiktighet.
En tredje gäst kom äfven, nämligen den mäktige ärke-
biskopen af Gnesen, hvilken fick företräde för konungen, så.
snart han begärde det och hade med honom ett flera timmars
långt samtal.
.. — Jag viker ej från mitt beslut att afsätta konung August,,
sade konungen till prelaten.
— Det låter sig icke göra, då kronoarméen tagit kung
Augusts parti, svarade ärkebiskopen.
— Jag vill det, sade kungen.
— Men kung August blir Sveriges trognaste vän, om kri-
get nu upphör, förklarade ärkebiskopen.
— Tala ej om kung Augusts trohet, en edsbrytare kan ej
vara trofast. — Nej, han skall bort och på Polens tron skall
Stanislaus Leczinski komma, det är min vilja.
Ärkebiskopen förmådde ej att ändra konungens beslut och.
afträdde illa till mods.
Strax därpå fortsattes vårt tåg mot Thorn. Vi måste un-
der vägen passera Pultusk, där vi vunno en stor seger öfver
sachsiska trupper och så kommo vi i maj 1703 till Thorn, som
vi belägrade hela våren och sommaren, hvarefter vi i oktober
skulle storma fästningen. Men det blef ingen stormning af.
Thorn gaf sig på nåd och onåd.
Konungen gjorde genast sitt högtidliga intåg i staden, fick
stort byte och stor ära.
Allt syntes vika för kung Carl; men själf gick han oskadd
ur farorna, och allt mer och mer spred sig talet, att den sven-
ske konungen var Minervas skyddsling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free