- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
490

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490 CAROLINENS MINNEN.
Denna vänskap, detta förtroende är en nedrig dikt. Hur ofta
utfor inte vår Camillo i ädel harm öfver denne förrädare, och
hur sorgfälligt undvek han inte hans umgänge! — Och han
skulle i hemlighet. . . Nej, så djupt skulle ej Camillo kunna
sjunka. — Märkten I ej, med hvilken tvungen, konstlad ton den
ovärdige Borgia talade? — Hörden I ej förräderiet i själfva
vänskapens ton? — För att rätt mästerligt hämna sig på Ca-
millos dygd ville han röfva ifrån honom det dyrbaraste i
världen — en väns hjärta! — Nej, Flavio! — Camillo har
aldrig varit Borgias vän. —
Signor Flavio svarar henne, att han är af samma tankar
och sedan samtalet fortgått en stund, inkommer Camillos tjä-
nare Biego sägande:
— Man väntar på er, signora!
Laura :
Ännu intet bref från signor Camillo.
Biego :
Nej, signora. —
Laura och Flavio gå. När de voro borta, blottade Diego
för åskådarne intrigen med följande ord :
— Pröfva ert tålamod, min sköna. — Gud gifve eder ett
evigt tålamod — — Fia, ha, ha! — Bref från signor Camillo !
— I tron ej, att sådana finnas! — Jo, det finnes sådana —
men endast för den, hvars dukater bevisa mig, att de där
brefven måtte vara viktigare för honom än för er. — Nå, det
är visst: när jag jämför mitt förutvarande tillstånd med mitt
närvarande välstånd, så bör jag skämmas ögonen ur mig, för
att jag så länge varit en ärlig karl. — Jag har nu endast
några månader varit en skälm och är redan långt rikare än
jag genom ärlighet kunnat blifva det under tre mansåldrar.
— En skälm! — Namnet låter inte bra; men det kommer
sig af fördomen, som hänger i mig ännu, sedan den tiden,
då jag helt simpelt var en ärlig kammartjänare hos signor
Camillo. — Signor Borgia har ändå rätt, när han säger: att
vara ärlig och att vara dum, det är detsamma; men att vara
en skälm, det är detsamma som att vara klok. — Handtverket
må heta, hvad det vill — det föder sin man. –––––-Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free