Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 CAROLINENS MINNEN.
— Hjärtat blöder, Ers majestät! — Fosterlandet–––––
— Nog, utropade konungen stampande.
Pompes svans råkade därvid att komma mellan konungens
fotsula och golfvet; och hunden sprang tjutande upp, sedan
konungen hastigt åter lyft på foten. Konungen glömde då för
ett ögonblick kuriren och lockade till sig hunden, räckte fram
sin hand, hvilken Pompe fick slicka, strök sin trognaste följe-
slagare på hufvudet’ och befallde honom i milda ord att lägga
sig, sedan han med egen hand lagt till rätta fallen åt honom.
Därpå vände sig konungen till kuriren, sägande:
— En kurirs plikt är att rapportera och ej att gifva råd,
då han ej blir tillspord om sådana! Minns det till en annan
gång.
Plan vinkade med handen. Otto Gyllensvärd gjorde hon-
nör och lämnade rummet. —
I själfva verket hade konungen blifvit djupt berörd af
dessa olycksposter, ehuru han ej visade det; men när han blef
lämnad allena, tog likväl sorgen och ängslan ut sin rätt -—•
dock endast för ett ögonblick. — Han kastade sig ned och bad
en varm bön till Gud. Inom sig bar han en stark öfvertygelse
om försynens säkra hjälp, genom hvilken han skulle vinna en
slutlig och afgörande seger just på den väg, han valt, hvarför
hans sinnesrörelse, när den någon gång infann sig, aldrig blef
varaktig.
Så var förhållandet äfven nu.
Efter en stund var konungen sig alldeles lik, — lika lugn
som alltid syntes han ute på slottsvallarne tillsammans med
Horn, hvilken äfven fått veta om ryssarnes framfart, men noga.
vaktade sig för att tala därom med konungen. Till hans för-
våning började Hans majestät själf att denna gång tala därom.
Horn uttryckte sin sorg öfver, att ryssarne fått sådan vind
i sina segel, men konungen svarade kort:
— Prat! Ryssen är ej så farlig, som man tror. Snart skall
jag löpa mot honom med mina segervana bussar och köra bort
den kanaljen.
— Gifve Gud, så skedde! suckade Horn. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
