Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 CAROLINENS MINNEN.
Och själfva Guds änglar de för henne sang. —
Så faller min håg till henne. —
De lade det liket i svartan mull
Så sorgelig. —
Guds änglar de reste korset af gull. —
Så faller min håg till henne.» —
Bland andra lyssnade äfven Arvid och Harald till sången.
När denna var slut, sade den förstnämnde:
— När jag hör en svensk folkvisa sjungas, flyga mina
tankar alltid med ilande fart till mitt hem där borta i vårt
älskade fädernesland.
— Ja, svarade Harald, sången har förmågan att bevinga
tanken. Äfven jag tänker i denna stund på stugan hemma
vid Mälarstranden.
— Min hulda Anna, sade Arvid.
— Min käcka Emma, inföll Harald.
— Min lille Axel, suckade Arvid.
— Han är allt nu ganska stor, om han är vid lif, sade
Harald.
— Gud skydde honom, att han må växa upp i kraft och
mandom, så att han må blifva sin moder ett stöd. Jag kom-
mer tyvärr helt säkert aldrig tillbaka till de mina, klagade
Arvid.
— Människan spår och Gud rår, sade Harald.
— Hoppas du att komma åter till din Emma, frågade
Arvid.
— Visst gör jag det, svarade Harald.
— Ett fåvitskt hopp.
— Hvad nu? utropade Harald. För sju skock millioner!
Lefver man inte på hoppet, så har man inte mycket att lefva för.
— Jag har förlorat hoppet att komma åter hem, sade
Arvid sorgset.
— Låt då skjuta dej som en hund, sade Harald. Hop-
pas på Gud och kämpa för kung och fosterland! Det är en
krigsmans plikt, ser du! Men det där kan du inte veta. Du
är ännu blott en gröngöling i krigets tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
