Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 CAROLINENS MINNEN.
Jag efter mig lämnade åker och äng,
Nu få mina barn utan mat gå i säng. —
Så kännom vi Ulf.
Jag lämnade efter mig oxar och kor,
Nu gå mina barn utan strumpor och skor. —
Så kännom vi Ulf.
Jag lämnade efter mig bolstrarne blå,
Men nu ligga barnen på stickor och*strå. —
Så kännom vi Ulf.
Har du mina barn varit hulder och god,
Gud fader i himlen beredt dig en stol. —
Så kännom vi Ulf.
Har jag varit barnen en styfmoder styf,
Härefter vill jag bli en moder så blid. —
Så kännom vi Ulf.
Men aldrig man sett en härligare skara
An fru Sölfverlind med barnen till himlen fara. —
Så kännom vi Ulf.»
— Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker, att den där
gamla folkvisan kan tillämpas på vår tid, sade Arvid till
Harald, när visan var sjungen till slut.
— På hvad sätt kan den tillämpas på vår tid, frågade
Harald.
— Jo, vårt fosterland är styfmoderligt behandladt af
kungen.
— Guds död! Yäg dina ord! Het är farligt att tala på
det viset.
— Jag har ingenting att frukta, sade Arvid. Jag talar
fullkomligt sant och enligt min fulla öfvertygelse. Det kan
ingen neka till, att gamle kungen födde landet, som en god
moder föder sitt älskade barn, lika litet som någon kan be-
strida, att vår nådige konung låter det ligga på stickor och
strå i stället för på bolstrarne blå, som det heter i visan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
