- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
579

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MTJN KAKNES GIFTMORD. 579
halfutsvultna krigare, så att det gjorde just godt i själen på
en stackare.
Alla började skratta, när Björn sade detta.
— Skratten I, utropade han. — Nåja! I veten inte, hvad
det vill säga, I, när man är halfdöd af svält, på långa tider
ej sett annat än krigsbussar och så med ens står midt emot
en hel skock kvickögda, rödblommiga och trinda jäntor. —
I veten inte, hvad det där betyder; men det skall jag säga er,
att det är rasande läskande.
Nu blef skrattet ännu högljuddare i stugan.
— Fänghål och laddstockar, utropade Björn, tron I, att
jag sitter och ljuger! — Men om ingen annan förstår mig, så
skall dock du Carl Berg göra det, du som får hjärtat i hals-
gropen, blott du får se en enda flickas ögon spela mot dig!
— Nå? Är det inte sant kanske?-
— Om inte hjärtat sitter i halsgropen så, började Carl
Berg advocerande, så . . .
— Så är det ändå rasande trefligt att spegla sig i Fridas
ögon, hvasa?
— Ja, visst är det det, svarade Carl Berg och slog ena
armen om sin vackra fästmös lif.
— Skulle tro det–––-Jo, jo, du förstår mig du, heders-
pojke! Sen mån I andra skratta, bäst I viljen. — Visst är,
att vi sträckte på oss af attan tusan, där vi stodo i leden.
Emellertid tilltalade priorn kung Carl sålunda:
— Frid vare Eder, höge herre, hvem I än ären, om I
ären en mäktig fältherre, om I ären en Herrens smorde, vårt
fäderneslands fiende, den mäktige trollkarlen kung Carl af
Sverige, för hvilken alla hans fienders svärd och lansar brista.
— Jag är Carl, konung af Sverige, svarade konungen
sträft och högdraget.
— Frid vare Eder, sade priorn åter. Vi veta, att I, Ers
majestät, kommit som en fruktansvärd fiende till Ryssland,
där allt vikit för Eder järnhårda vilja och Edert skarpa stål.
Vi veta, att hvart I kommen, allt flyr för Edra trupper. Vi
veta, att Ryssland i Eder ser sin mäktigaste och hätskaste
fiende. — Men vi, vi frukta Eder ej, store konung. Vi möta
Eder ej med svärd och kulor utan med en fridshälsning. Ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free