Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ ÄLSKANDE. 617
tilltag och han ville ögonblickligen upptäcka henne för be-
fälet, på det att hon skulle kunna få resa tillbaka till Sverige !
Men det gick hon inte in på. Och hur det var, så bar hon
sin hemlighet som en karl och Pelle också, ända tills de
kommo till Wiprek, där Pelle fick höra talas om Mimmis död.
Då passade han på och omtalade för oss, att hans älskade var
med honom klädd i kronans kläder och han tyckte, att hon
just bättre skulle kunna passa till marketenterska än till re-
kryt. Det tyckte vi också och så uppsökte vi Elna och gjorde
henne till marketenterska, hvilket hon inte tycktes ha något
emot att bli. Hon skötte sig också bra; men inte var det
Mimmi, inte. — Jag var i hennes tält ett par gånger, men
mycket såg jag då henne inte, det är sant. — Men uti det
olyckliga slaget vid Pultava såg jag, att hon blef tillfånga-
tagen. Gärna skulle jag hafva velat hjälpa den stackars flic-
kan ur moskoviternas klor. Men jag kunde inte komma nå-
gonstädes jag, ty jag var en af dem, som bar konungens bär-
stol under slaget.
Seså, nu veten I det. Det var en hel kärlekshistoria midt
i krutröken. Och gärna skulle jag vilja sluta mina berättelser
nu; ty ännu var kung Carls sol uppe på himlen, men inom
kort sjönk den i blod för att aldrig mer under hans lif
uppgå.
— Ack sluta inte, gode farbror, bad Frida.
— Det är mest sorg och olycka, jag nu har att förtälja,
om jag skall fortsätta.
— Nog finns det väl ljusglimtar ändå.
— Kanske några få.
— Sivard Gyllensvärd och Elsa Standars kärlekssaga
kanske?
— Aha min tös, du trängtar efter kärlek.
— Inte veta vi heller, hur det gick med Harald och
Arvid, Emma, Anna och liten Axel.
— Hm! — Nå jag skall väl fortsätta då; men det är
snart vår, skall jag säga och då är det just som »söckert» att
sitta här under sotad ås, när solen skiner därute.
— Då flytta vi oss ut på kyrkogården, farbror, sade Rolf.
— Alldeles som förra våren inföll Sigurd.
Carolinens minnen. 78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
