Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNG CAKL SÅKAD. 623
Nu bröts förtrollningen. Det hade varit ett tal man och
man emellan inom den svenska hären, att kung Carl var
»hård», det vill med andra ord säga, att han var osårbar. —
Men nu fann man, att han var lik alla andra människor och ej
skyddades mot yttre våld af någon trollformel eller amulett.
Så länge vi varit öfvertygade om, att konungen var hård,
hade vi utan all fruktan dragit fram på härnadsstråt, hur
svårt det än mången gång varit oss. Vi hade trott, att han
alltid skulle nå sitt mål till fosterlandets och sanningens ära.
Inför honom, så trodde vi, måste alla skranker falla, alla
fiender förkrossas, lögnen skulle af honom trampas under
fotterna och Sveriges ära skulle stråla skönt och hänförande,
helgad af sanningens ljus.
Men nu, då vi finno, att han var sårbar, såsom hvar och
en af oss, fick denna vår tro. en svår stöt. — Stode konungen
ej under en gudomlig makts särskilda skydd och hägn, hur
skulle det då gå med oss alla och med vårt fädernesland, hvilket
gjort så otroligt stora uppoffringar för att med manskap och
pänningär understödja konungens krig? —
Jag har förut sagt er, att salig kungen mycket litet frå-
gade efter kroppsliga smärtor och vedermödor. — Liksom han
kunde utsätta sig för att flera nätter å rad försaka sin sömn
och i stället företaga vidsträckta, farliga och halsbrytande ridter,
eller med pampen i hand kämpa i spetsen för sina soldater,
så var han äfven så godt som likgiltig för kroppsliga smärtor.
Det föreföll, som om hans kropp varit af järn och hans ner-
ver af stål.
När nu konungen träffades i foten af den fientliga kulan,
ryckte han visserligen till och bleknade ett ögonblick. Men
han bemästrade dock snart smärtan och låtsades, som om
ingenting passerat utan fortsatte med att utdela befallningar
till höger och venster. Och helt visst skulle kungen hela dagen
kunnat hålla sig uppe i sadeln, om icke blodflödet ur såret
varit mycket stort. Och ehuru Hultman gjorde flera försök
att förbinda foten, fortfor blodet dock att rinna och syn-
tes snarare till- än aftaga i sitt flöde. Man uppmanade
konungen att draga sig tillbaka till sitt tält och där låta fält-
skären förbinda sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
