- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
652

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

652 CAROLINENS MINNEN.
— Hvad i pocker, är det slut på ammunitionen, utbrast
Björn och släckte luntan.
Majstången var emellertid rest och nu svängde den muntra
skaran i ring omkring den efter musik af fejlan, hvilken fli-
tigt gneds på sina strängar af spelmannen.
Det var lust och glädje. Ungdomen dansade oafbrutet,
men gamle Björn dröjde med förkärlek kvar uppe vid kano-
nerna och sittande på en af dem omtalade han för hvem, som
ville höra någon af sina bästa berättelser från »salig kungens
tid ».
Lars på Hultet var äfven vid Grönelund och ingen må
undra på, att han och Elsa dansade af hjärtans lust först ute
på planen vid majstången och sedan inne i logen. Och Si-
gurd fick allt en sväng med sin unga kärlek han också,
en vacker flicka lika gammal som han. De båda barnen
tycktes hålla mycket af hvarandra och det var inte svårt för
Elsa att utforska sin yngre brors hemlighet. Men hon kunde
inte annat än le. Hon förstod, att det ej kunde vara kärlek,
som fäste dem tillsammans utan endast barnslig vänskap, ren
och oskuldsfull som liljans hvita kalk.
Det bief en glad och munter midsommarafton, som det
alltid plägade vara vid Grönelund, isynnerhet när vädret var
så vackert, som det var denna dag. Baronen visade äfven
detta år, att han önskade, det hans underhafvande nu skulle
slå sig riktigt lösa och roa sig af hjärtans grund.
Gamle Björn satt troget på sin kanon och han hade snart
ganska mycket folk kring sig, som hörde på honom.
— Nu vill jag tala om en historia om Carl XII och hans
kanslär, sade han. Jo, sen I, efter det olyckliga slaget vid
Pultava år 1709 tog kung Carl sin tillflykt till turkarne. 1
Bender, där han vistades, roade han sig antingen med att
rida eller exercera de få trupper, han hade med sig dit.
— Var Björn med, frågade Karl.
— Det var jag, svarade han. Nå, kungen antingen red
eller exercerade, eller också spelade han schack, — stundom
kunde han äfven lyssna till någon saga, som Hultman be-
rättade honom. Den, som ville göra sig artig, följde honom
på hans ridtur och gick hela dagen klädd i stöflar; ty kung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free