- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
656

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

656 CAROLINENS MINNEN.
»Nu är du död ändå, ha, ha, ha», skrattade häxan. —
Morgonen därpå flydde hon från klockstapeln långt, långt bort.
Kungen undrade mycket öfver, hvart prinsessan tagit vä-
gen, efter som hon aldrig kom hem. Han skickade ut sina
män att leta efter henne; men de fingo icke tag i henne. —
Så kom en riddare att tänka på klockstapeln. Han gick dit;
men han kunde icke taga henne därifrån, ty där voro så myc-
ket ormar, som hindrade honom. — Så kommo flera hundra
riddare till klockstapeln, men de blefvo alla ihjälstungna af
ormarne. — Men så kom en dag en riddare, för hvilken ormarne-
flydde. Han gick upp i klockstapeln och tog prinsessan där-
ifrån, satte henne på sadelknappen och red med henne till
slottet. Men innan han ännu hunnit fram till slottsporten,
vaknade prinsessan till lif igen. Och kungen blef så glad.
Han påbjöd fäst i hela landet och prinsessan gifte sig med
riddaren, som hämtat henne från den gamla klockstapeln.
— Var inte det en rolig saga, Tyra, frågade carolinen,
när han slutat att berätta.
— Jo, farbror, det var det, sade hon. Var det i den där
klockstapeln, som syns därborta, som den otäcka häxan bodde?
—• Nej, det tror jag inte. — Men nu ha vi hvilat oss till-
räckligt; nu gå vi igen.
Och de började åter gå fram emot Brogård.
— Jag kan också en saga, sade liten Thyra efter en stund,
medan de gingo framåt.
— Åh bevars, mitt lilla knyte, kan du tala om sagor. Vill
du tala om din saga då för farbror?
— Ja.
Och den lilla flickan började berätta, under det att de fort-
satte att gå, om »Gamle Frej»:
Det var en gång en häst, som hette Frej. Hau var myc-
ket gammal och var orkeslös och gick på bete hela dagen.
Men så hände det en dag, när han gick på ängen och var på
godt humör, att det kom en varg. Men som väl var, såg hus-
bonden det och han sprang ut på trappan ; men i samma ögon-
blick kom hästen springande. Husbonden sprang till stallet
och öppnade dörren och lät hästen - springa in i sin spilta och
sedan låste han dörren till stallet och skyndade in till sig själf;.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0722.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free