Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
I NÖDEN PRÖFVAS VÄNNEN.
bänken. Björn var då inte sen med att gifva honom en grund-
lig bastonad.
- Skrik inte pojke, säger jag, för då slår jag värre, sade
Björn, när Sigurd började jämra sig.
När så bastonaden var slut, sade Björn.
— Se så, stig upp ! Men du låter bli flickorna, tills du blir
torr bakom öronen, förstår du, slyngel! Ut! Nu är det bra och
glömdt. Men akta dig, att jag ej öfverraskar dig en gång till
eller får höra, att du har något kuckel för dej ; ty då skall det
bli värre, det lofvar jag dig och livad jag lofvar, det håller
jag, ser du.
Sigurd gick. Men det syntes, att han var öm.
•— Duktig pojke den där slyngeln, sade Björn, när han
blef ensam; men smörj skall han ha, om han vill spela karl,
innan han är torr bakom öronen.
Och åter satte haii svarfven i rörelse.
* A
En vecka hade gått. Det var åter söndag. Högmässan
var slut och folket strömmade ur kyrkan. Då omringades Björn
af ungdomen:
— I dag är det vackert, gamle Björn, nu kunna vi väl
få höra något om kung Carl igen, som vi fingo förra somma-
ren, sade en flicka och de öfriga inföllo i hennes böner. Björn
måste lofva att berätta igen om söndagarne och så slog han
sig ned på sin gamla plats på kyrkogården och började sin
fjärde berättelse:
I nöden pröfvas vänven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
