Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706 CAROLINENS MINNEN.
Storviziren och hans omgifning voro iklädda dyrbara gala-
dräkter, däri juveler och diamanter blixtrade och vid deras-
sidor hängde kroksablar, hvilkas baljor och fästen voro besatta,
med ädelstenar, infattade i perlemor.
Storviziren hade öfver sina axlar en mantel i kaftänform,.
hvilket plagg släpade ett godt stycke efter honom, när han-
gick. Manteln var tätt besatt med diamanter och äkta pärlor,,
hvarjämte den var sömmad med guld- och silfvertråd.
Då konungen kom in i mottagningssalen, steg storviziren
upp och gick emot honom nära intill dörren under stora heders-
betygelser, hvilka kung Carl endast kort och afmätt besvarade.
Gående på konungens venstra sida förde storviziren honom
fram till den hedersplats, som var afsedd för honom och först-
sedan konungen satt sig, upphörde janitzscharernas musik.
Då hälsade storviziren medelst ett långt och med många,
artigheter späckadt tal sin höge gäst välkommen och uttryckte
det hoppet, att konungen måtte trifvas i de österländska byg-
derna, där man på allt sätt ville tjäna den märklige man, som
förstått att skaka tronerna i Europa och sedan utan klagan
underkasta sig ödets hårda domslut.
Smattrande fanfarer följde på detta tal, hvilket konungen
tydligt visade sig tycka vara alldeles för långt och för sirligt.
I veten, att kung Carl ej tyckte om sirlighet.
När storvizirens tal ändtligen var slut och fanfarerna efter
detsamma förklingat, steg konungen upp och sade kort och godt:.
— Jag tackar Eder för Edert mottagande, hvilket dock
är alldeles för ståtligt för en landsflyktig kung. Yiljen I tjäna
och hjälpa mig, så följen mig mot ryssarne!
Storviziren tyckte nu i sin tur, att konungen var allt för
häftig och rätt fram; men han var en human man och antog,,
att man begagnade detta framfusiga och rättframma sätt i
vestra och norra Europa. Han svarade därför undvikande:
— Eders majestäts fiender äro våra fiender.
— Godt! I följen mig då åt, utropade kouungen.
— Om vår nådige herre, sultanen, det tillåter, svarade
storviziren fogligt. —
Nu var det meningen, att en stor ballett skulle uppföras-
till konungens förnöjelse. Men detta nöje fick helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
