Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712 CAROLINENS MINNEN.
— Tala ej om räddning, där ingen räddning finns, snäste-
tsaren.
— Jo, svarade Katarina.
— Hvad vill dn, jag skall göra, klagade tsaren.
— Man måste, svarade Katarina, söka att sluta en fred,,
hur ofördelaktig den än kan blifva och äfven skola vi bjuda,
till att muta Kaimakan och viziren Mehemet-Battagi.
— Fred?
— Ja!
— Muta?
— Ja, sade Katarina med tillförsikt, jag ansvarar dig för,,
att det skall lyckas.
— Galna kvinnofunter, snäste tsaren.
— Nej, jag säger ännu en gång, att det skall lyckas muta
dem, försäkrade Katarina. Jag känner såväl Kaimakans som.
Mehemet-Battagis sinnelag.
— Du?
— Ja!
— Hur vill du förklara det?
— På ett mycket enkelt sätt. Grefve Tolstoi har gjort
mig bekant med dem, därigenom att han låtit mig läsa deras
depescher.
Tsaren såg upp på henne och utan att lämna honom tid
att besinna sig gaf hon honom anvisning på en man i arméen,
som hon ansåg skicklig att med slughet utföra denna sak.
Hon beslöt alldeles egenmäktigt, att man genast skulle skicka
honom till Kaimaken för att utforska denne snikne varelse.
Därpå gick hon ut ur tältet, eftersände mannen i fråga, förde
honom till tsaren och meddelade honom där alla nödiga in-
struktioner.
Den utsände var redan långt borta, då tsaren återhämtade
sig från sin förvåning, betraktade Katarina, beundrade hennes
rådighet och till alla delar gillade hennes förslag.
■— Den utväg du tagit, sade han, är förträfflig, min Ka-
tarina; men en betänklighet yppar sig dock därvid.
—■ Hvilken då, frågade Katarina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
