- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
714

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

714 CAROLINENS MINNEN.
Katarina var så skön, talade med ett så förtjusande behag,
med så mycken tillförsikt och med en så öfvertalande munter-
het och vänlighet, att äfven den fattigaste soldat lämnade allt,
hvad han egd$. På den största nedslagenhet följde hos hvar
och en mod och hopp och detta hopp blef icke tillintetgjordt.
Den utsände underhandlarens återkomst gjorde glädjen
fullkomlig, då han försäkrade, att viziren ville emottaga kom-
missarier med fullmakt att afsluta freden.
Under det att denna underhandling pågick, använde kung
Carl och hans minister Poniatowski alla upptänkliga medel, all
politisk list och alla möjliga utvägar för att draga fördel af
tsarens svaghet och vizirens öfverlägsna styrka.
— I behöfven ju blott stenar, sade kung Carl till Mehemet-
Battagi, för att slå ihjäl fienderna. Dessa vapen äro alldeles
tillräckliga för att bringa tsaren och alla hans män döda eller
lefvande i edra händer.
Men oaktadt detta blef dock freden afslutad. Dagen därpå
kommo lifsmedel i öfverflöd till det ryska lägret och på tredje
dagen tågade tsaren med sin väl försedda här hem och hem-
tade nya krafter för att vid Östersjöns stränder medverka till
Sveriges försvagande.
Katarina, som Ryssland egentligen hade att tacka för
denna fred, njöt med blygsamhet sin ära; men nationens och
arméens tacksamhet blef därigenom så mycket större. Hennes
beröm flög från mun till mun, hela ryska nationen prisade
vikten af den tjänst, som hon gjort landet och erkände henne
för sin frälserska.
Denna ära, detta beröm, denna allmänna hänförelse, upp-
fyllde kejsarens hjärta af ny kärlek för henne. Som en vis
man förstod han äfven att begagna detta tillfälle för att göra
sitt val offentligen bekant och vinna nationens samtycke där-
till. Efter någon tid förklarade han själf offentligt sitt äkten-
skap med Katarina.
Katarina, hvars försiktighet var lika stor som hennes list,
ställde sig i början, som om hon velat sätta sig emot detta
steg, hvilket hon dock så högeligen önskade. Hon insåg väl,
att denna synbara oegennytta skulle ännu mera uppelda hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0780.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free