- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
718

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

718 CAROLINENS MINNEN.
ändrade detta beslut, då det kom till hans kännedom, att en
man lofvat bemäktiga sig hans person för att som fånge föra
honom till August den starke.
Efter denna upptäckt beslöt konungen att stanna. Men
detta behagade ej sultanen, hvilken å sin sida beslöt att med
våld drifva kungen ur riket.
När detta kom till kungens vetskap befästade han sitt
hus och beslöt att försvara sig.
Sultanen sände då en här om 30,000 man till Bender och
så börjades kalabaliken.
— Hvad menas med kalabalik farbror, frågade Rolf.
— Kalabalik är ett turkiskt ord som betyder lejonjakt,
svarade Björn.
— Var farbror med i den där kalabaliken?
— Det tror jag det. ’
— De stygga turkarne, sade Elsa.
— Hur gick det till, frågade Carl Berg.
— Jo, svarade Björn, sedan det hus, i hvilket konungen
bodde, i trenne veckor blifvit blockeradt, beslöto turkarne att
taga det med storm.
De besköto det den förste februari med kanoner och an-
grepo vid samma tid förskansningarne.
Detta skedde just under gudstjänsten.
Konungen var i kyrkan.
Hvar och en skyndade vid första skottet på sin post.
Kungen steg till häst och begaf sig till förskansningarne,
som försvarades af oss efter bästa förmåga. Slutligen blefvo
dock nästan alla af oss fångar, men kungen kom lyckligen
därifrån. Han förföljdes ända till sitt hus och blott hans
tapperhet räddade honom.
När han kom framför dörren, stannade han och steg af
hästen.
Öfverste Roos bad honom då gå in.
— Nej, svarade kungen, jag vill bli här och se, hvad
turkarne företaga.
Då turkarne emellertid icke upphörde att skjuta efter ho-
nom sökte Roos förmå honom att åtminstone gå bakom dörren.
Men han ville det icke utan ämnade springa ut på gården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free