Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772 CAROLINENS MINNEN.
Den 30 november skulle man på aftonen — arbetet hade
varit stilla om dagen till följd af, att det var första söndagen
i adventet — gräfva en ny och större löpgraf och äfven nu
ville konungen själf ha öfverinseende öfver arbetet.
Han infann sig äfven där klockan fyra på eftermiddagen
och följde mycket noggrant arbetets gång, ja, han gaf sig icke
en gång tid att aflägsna sig därifrån under måltidstimmarne
utan intog sin kvällsvard i själfva löpgrafven.
Denna låg inom skotthåll från fästningen. Men det var
så mörkt, att fienderna i fästningen icke kunde rikta sina skott
med säkerhet, hvarför fästningskommendanten lät kasta så
kallad »lichtkulor.»
Genom dessa upplystes terrängen, så att föremålen där-
städes mycket väl kunde skönjas.
Kung Carl började misstänka, att ett utfall från fästningen
var i görningen och för att noga kunna gifva akt på allt, steg
han upp ur löpgrafven och lade sig på inre sluttningen af
dess bröstvärn med hufvudet och armarne öfver krönet, i en
position alltså, där han obehindradt kunde se både fästningen
och de arbetande soldaterna. Men han låg också blottad för
fiendens kringflygande kulor.
Klockan blef framåt nio på aftonen. Kungen låg kvar
med hufvudet upprätt öfver krönet och med venstra handen
stödd mot kinden. Plötsligen hörde de i trakten stående offi-
cerarne något underligt ljud, liksom när en sten kastas i gyttja.
Konungens hufvud sjönk. Han var skjuten.
Det hviskas om, att skottet kommit från en svensk man
eller åtminstone från en man anställd i kungens tjänst ehuru
af främmande nation. Men hur det är, det vete Gud allena.
Nu tystnade öfverstelöjtnant Gyllensvärd.
— Så har han flytt från jorden, denne store, orolige och
envise ande, sade major Standar, nästan andäktigt.
— Ja, nu har hjälten frid, sade öfverstelöjtnanten.
— Till kung Carls minne, sade majoren, reste sig upp
och höjde sin ölstånka. Alla följde hans exempel och så
dracks en minnesskål öfver Carl XII.
När detta var gjort, började man tala om andra ämnen
och isynnerhet om julen, hvars frid ej fick störas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
