Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULAFTONEN PÅ DAHLBY. 779
»Hör», sad’ hon, »fru Venus Yäna
Och I systrar alla af mitt kön!
Månn’ jag skall hans pipa läna —
Emot denna krans till lön —
Hans, som spelar vid den ek,
Där som djuren hålla lek?»
Venus sade: »Flicka lilla!
Är din frihet re’n försåld?
Akta dig, det går dig illa,
Om du råkar i hans våld!
Akta dig, att du erfar:
Pipan fågeln helst bedrar.» —
»Nej, fru mor! Nej, nej, fru Fröja!
Aldrig nånsin någon dag
Skall han så mitt sinne böja:
Aldrig skall det taga lag;.
Förr skall himlen smälta bort,
Vilda hafvet blifva torrt.» —•
»Gör då, hvad dig göra lyster;
Du har själf ditt fria val!» •—
»Än ett ord vår söta syster,
Kopte hvar af Venus’ tal:
»Än ett ord: Gör ock din flit,
Att du honom själf får hit.»
Psyke nu ifrån dem hastar
I en nätt och ledig gång,
Kransen i hans händer kastar
Till belöning för hans sång.
»Hör Amandus», sade hon,
»Lär mig denna pipas ton!
Kransen vill jag dig förära,
Den jag dig i handen bar;
Vill du något mer begära,
Tag då allt, ehvad jag har:
Dock likväl med det fördrag,
Att min vilja blir din lag.»
Utaf hennes gudatycke
Hennes anlets dejlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
