Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786 CAROLINENS MINNEN.
— Ja, de leka krig på ängarne.
— Leka krig! Ja, kära mor, i förra veckan lektes det krig
på Prostängen, som arrenderas af baron och där herrgårds
kor gå.
— Var inte tjuren där då?
— Jo, han gjorde allt ända på leken.
— Blef någon skadad?
— Nej, men där var ett hiskligt hallo. Hela ängen var
full med kor och ungar. En del af ungarne voro svenskar
och en annan del ryssar och så barkade de ihop under skrik
och larm, så att kostackarna löpte förskräckta och med svan-
sarne i vädret åt andra sidan af ängen. Några kor konimo
emellertid snart tillbaka till lekplatsen; men se då for då hin
håken i ungarne.
— Hvad gjorde de då?
— Jo, kära mor, ett par ljushufvuden komrno på den
galna idéen, att de skulle rida.
De ville väl inte rida på herrgårds kor heller?
— Jo, just det.
— Herre min skapare.
— En skulle vara kung Carl och anföra svenskarne och
en skulle vara tsar Peter och anföra ryssarne.
— Hvilka påhitt.
— Ett par kor fångades in.
— De hade ju kunnat förstöra djuren och sig själfva.
— Javisst.
— Och tjuren — — —
— Vänta, skall kära mor få höra.
— Jag tror, vi sätta oss här på grafkullen, medan vi
prata.
De satte sig just på den plats, där Björn plägat sitta och
förtälja sina minnen.
— Nå, hur gick det?
— Jo, ett par kor fångades in.
— I saden det.
— Men värre var det för pojkarne att komma upp på
ryggarne på djuren. Det gick dock till slut och så sutto där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
