Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illustrerade tidningen »Portföljen, skillingsmagasin för
nytta och nöje» 1849, ser man endast de ädla profilerna
af Sommelii ofvannämda båda dödskatnrater, bada fallna
i samma drabbning som han, båda delande hans krigiska
ära, om än ej hans skaldenamn.
Af Gustaf Sommelius fins ingen bild — hade han
ej efterlämnat sin literära poetiska arfvedel och sitt på
slagfältet vunna krigarnamn, skulle han hafva varit
spårlöst försvunnen. Endast genom den muntliga berättelsen
vet man, hur denne märklige man såg ut, ty den
porträttbild af honom, som finnes införd i »Svea», poetiskt
album 1874, och härifrån återgifven i en dansk tidskrift,
är, enligt till oss lämnad uppgift, ej äkta; den är enligt
en af Sommelii ännu lefvande nära bekanta rätt och
slätt en fantasibild, tecknad af en person, som aldrig
kände honom. Ingen af hans närmaste anhöriga har
någonsin ägt hans bild; men, säger Crusenstolpe i sin
lefnadsteckning öfver honom 1848, om det än ej finnes
af Sommelius någon annan bild, än den hans snillealster
måhända måla i läsarens fantasi, så är detta den
fördelaktigaste dager, hvari han kan skådas; »ty allt det
ädla, det goda, det sanna, för och i hvilket Sommelius
hela sitt lif svärmade, dväljdes under en föga bländande
yta. Det var endast rörligheten i hans väsen, hans
mörkblå öga, ömsom gnistrande och svårmodigt, men
alltid bjärt, som röjde apollosonen ...»
Crusenstolpe har rätt. Sakna vi än bilden af hans
yttre drag, så äga vi den af hans andliga personlighet
så mycket klarare i hans dikter, ur hvilka man vid
läsandet får ett ständigt intryck af att detta »mörkblå
öga» med svårmodig glöd blickar en till mötes.
Inom vår literatur är Sommelius en fullständigt
ensamstående företeelse, en företeelse af väldig kraft
och originalitet, alt för litet påaktad, trots det märkliga
rum, han intager i den svenska diktningen.
Men i vår — åtminstone jämförelsevis — med
värkliga ursprungliga snillen sparsamt begåfvade vitterhet,
hafva vi ej råd att låta en diktargåfva, sådan som denna,
falla i * glömska. Redan för fyrtio år sedan, då
Sommelius stupat på Danmarks jord och för Danmarks sak,
säger dr B. Cronholm i sin »Snällpost* af d. 13 juni
1848, då han berättade om Sommelii förtidiga död, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
